Just nu stålsätter jag mig. Går runt i trädgården och skogen och försöker suga i mig det sista av färger, bär och ljus.
Efter helgens plock av lingon och svamp inser jag att skördetiden går mot sitt slut. Nu blir det till att dyka in i frysen och skafferiet när det behövs närkontakt med trädgården.
Måtte vintern gå fort.
Plockade den sista frilandsgurkan med barnen i går, och det var en sorglig historia må jag säga. Den där knotiga, halvfärdiga saken förkroppsligade hela min känsla inför de stundade årstiderna. Lite stukad så där.
Nej, nu får Tranströmer stå för inspirationen en tid.
Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning
Nordlig storm. Det är den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet
(Tomas Tranströmer, 17 Dikter, 1954, II Höstlig skärgård, Storm)
Fösta försöket och ändå ganska nöjd med resultatet. Eftersom jag har lättskrämda avkommor valde jag ett lite mer höstinspirerat motiv denna gång.
Har man barn blir man, ibland ofrivilligt, introducerad till nya fenomen i livet. Som legobitar i toaletten, väckarklockans obetydlighet, att utryckningsfordon är VIKTIGAST i livet – och nu senast, Halloween. Det började för några veckor sen, teckningar med tvivelaktiga spöken och fladdermöss av toarullar började komma hem i ryggsäckarna från förskolan. Insåg att det fanns ett tåg att hoppa på och ett par pumpor inhandlades.
Glada i hågen började vi alltså karva i pumporna. Gjorde säkert mycket fel, men eftersom det var så oväntat roligt tänkte jag ändå dela med mig av en kort recension.
Först, välj en pumpa med omsorg. Jag blev helt chockad över hur tunga de är. Kunde knappt rubba den största som skulle stå utanför dörren, men lyckades till slut baxa upp den på ett bord.
Förlagor…
Jag använde bara en vass kökskniv och en större matsked för att tömma pumpan, men det finns säkert smartare verktyg. Eftersom denna pumpa skulle stå utomhus med levande ljus, valde jag att skära av botten istället för toppen. Bara för att få en stadigare bas.
…som sedan blev mallar.
Hur man än väljer att öppna pumpan tänker jag att det också är viktigt att säkerställa att ett eventuellt ljus får tillräckligt med luft. I det här fallet visste jag att de utskurna hålen i pumpan skulle bli hyfsat stora, så då lät jag toppen vara intakt.
När pumpan väl är tömd är det dags att bli kreativ. Jag hade plockat ett par löv bakom huset, ritat av dem på papper och sedan klippt ut mallar. Placerade ut dem på pumpan och ritade med en markeringspenna runt mallarna.
Tips! Blöt pumpan innan, då ”klistras” pappersmallarna fast mot skalet och det blir mycket lättare att rita av mönstret.
När mönstret är på plats är det bara att börja skära. Jag hade inte riktigt greppat hur tjockt skalet skulle vara, så jag började skära ut alla konturer med en skalpell i tron att det skulle räcka. Men nej, skalet var nästan 7 (!) centimeter tjockt så jag fick snabbt ta till kökskniven istället. Däremot var det nog inte helt fel att börja med de mer detaljerade konturerna – eftersom de redan var skurna gick det lättare att skära, och bryta bort, större delar utan att förstöra mönstret.
Allt som allt tog det kanske en-två timmar i anspråk.
Vår- och sommarmänniska som jag är, njuter jag av hösten i max ett par veckor. Mer exakt, från tiden då färgerna börjar skifta till att löven faller till marken. För att förlänga färgprakten tog jag därför tillfället i akt och testade ett gammalt förskolepyssel som jag inte ägnat mig åt sedan 6-årsåldern: Konservera höstlöv.
Konservering av japansk lönn och körsbärslöv. Körsbärslöven fungerade bäst, de blev mjuka och de rosa och orangea tonerna bevarades fint.
Receptet är enkelt. Köp glycerol på apoteket och blanda 1 del glycerol med 2 delar vatten. Vissa hävdar att det fungerar bättre om vattnet värms först, men min erfarenhet är att det fungerar lika bra med kallt kranvatten. Klipp av de yttersta ändarna på lövstjälkarna och stick ner dem i lösningen.
Oftast fungerar det bättre med lite kraftigare, större löv – exempelvis lönn, rönn och asp. Se också till att plocka riktigt fina exemplar, skador och missfärgningar på löven tenderar att synas mer efter glycerolbehandlingen.
Låt bladet stå i ett par dygn. Konserveringen är färdig när löven känns mjuka, nästan lite läderartade. Färgen kan också mörkna något.
Glycerolbehandlade blad och kvistar blir vackra och glänsande och står sig oftast flera år utan att blekna eller vissna.
Mitt resultat? I år blev det en höstkrans – bildbevis finns på Instagram.
Betongmelon målad/lackad med vitpigmenterad linoljelack.
Jag tillhör inte dem som tycker att betongens glansdagar är förbi. Visst, ett tag kändes det som att det gick lite inflation i gjutna bänkar och vaxade betonggolv. Men, färgen och ytan är fantastisk. Älskar hårdheten och strävheten som manar till beröring. Tove Adman har länge tillhört favoriterna och det är i skrinet ”Hjärta” jag förvarar några av mina käraste ägodelar.
Jag tycker generellt om material som åldras vackert, som bär med sig sin historia, och betong faller under den kategorin. Det är ett sugande material vilket innebär att det lätt fläckas med tiden, ett faktum jag uppskattar och inte alls räds.
För en färgningsintresserad som mig tilltalar också betongen synnerligen mycket eftersom det just drar åt sig vätska. ”Då borde det ju gå att färga in…”, tänkte jag, och hoppla så var ett nytt trädgårdsprojekt i gång.
Tips: Smörj in det du vill gjuta av med fett eller vaselin och använd mycket gips så att formen blir stabil. Då släpper objektet lättare och du kan återanvända formen.
Redan förra sommaren började jag experimentera. Då göt jag av en mindre melon med gips för att skapa en betongform. Testade sedan att pigmentera en ren linoljelack vi hade hemma (Le Tonkinois Vernis) med zinkvitt och resultatet blev super. Lagom transparent och ”rinnig” yta som ändå blev hård, blank och vädertålig. Nu pryder melonen sin plats som dörrstopp vid entrédörren.
För er som undrar har jag inte glömt bort miljöperspektivet. Ja, betongen är i sig giftfri – men fortfarande resurskrävande vid tillverkningen. Har efter lite inläsning ändå förstått att bilden av betong som miljöbov är lite onyanserad. Betongen har längre hållbarhet än de flesta andra material och eftersom livslängden är lång är koldioxidutsläppen från tillverkningen, sett till hela livscykeln, inte så stora. Den färdiga betongprodukten tar också upp koldioxid från luften, under betongens hela livslängd tas upp till 30 procent av den frigjorda koldioxiden upp igen.
Känner mig aningens kluven och måste informera mig mer innan jag är redo att ge upp detta vackra material.
Efter bara en halvtimme hade tyget fått en fin, nästan lindblomsgrön, färg. Med längre tid blir det blåa sticket tydligare.
Skrev ju tidigare om färgning med blå lupiner och testet är nu avklarat. Den gröna färgen blev fin, speciellt med kort färgningstid (!), men ändå lite för blek för min smak. Hade hoppats på lite mer tryck i färgen. En insikt jag fått efter ett par färgningsförsök är att det verkligen är värt att satsa på ett blekt tyg, eftersom färgnyanserna ofta blir ganska subtila. Den lite gula färgen som exempelvis oblekt bomull har dämpar effekten av färgningen lite för mycket.
Så. Jakten på den perfekta gröna fortsätter, men här kommer receptet jag använde:
I färgbadet hade jag endast de blåa blommorna och knappt hälften av stjälkarna. Inga blad. Proportionerna var ungefär:
5 liter med blommor och stjälkar
3 liter kallt vatten
Det fick koka upp och sedan sjuda i cirka en timme, tills blommorna såg väldigt gråa och urvattnade ut. Avkoket fick svalna med blommorna i. Avkoket fick en grå/lila/röd färg (lite som utspätt rödvin). Tog upp och kramade ur blommorna efter ett par timmar och lät avkoket stå över natten.
När det var dags för färgning värmde jag upp badet igen och lade i de blöta tygerna. Lät de ligga i under avsvalning.
Tygerna var, som vanligt, av oblekt bomull och betade med alun.
Det finns inget som slår att vakna upp till solljus efter en lång och mörk höst och vinter. Att gå ut i trädgården är en fröjd just nu, det knakar av växtkraft i alla rabatter och jag kan inte sluta häpnas över hur mycket som händer på bara ett dygn. Bärbuskarna har snart fullt lövverk och magnolian har fått riktigt feta knoppar, tror att blommorna bara är ett par veckor bort.
Med växtsäsongens start intensifieras också färgningsprojekten. Och nästa färg på listan är grönt. Efter lite botaniserande tänker jag testa några olika växter, ordningen får naturen till viss del bestämma. Först ut blir spenat och rödlök från kylskåpet, sen hoppas jag att trädgården hunnit ifatt så att jag kan prova björklöv och gräs. Men det jag ser mest fram emot är sommarens projekt – blå lupinblommor!
Tips på recept?
Växter med blå blommor har aldrig riktigt funnit sin plats i mitt hjärta. Men vilda lupiner… Det enda som på riktigt tar mig tillbaka till barndomens somrar med sockerdricka och gräsfläckar på kläderna. Foto: tommieohlson.se.
enstundpajorden.com 