färg

En skattkista

Ibland har det sina fördelar att vara gift med en byggnadsvårdare med stor verkstad. Anade att det kunde finnas en gömma med pigment någonstans i måleriet och, ja, kolla här:

pigment_750 — Är man som jag, lite lätt besatt av färg, var det som att vinna på lotto när påsarna och lådorna öppnades. Pigmenten har inte sett dagsljus på över ett halvt sekel, men är fortfarande lika intensiva och färgstarka.

Kimrök, mängder titanvitt och ultramarin, umbra och ockra i säkert 6-7 nyanser. Allt i originalförpackningar och tidningspapper från mitten av 50-talet. En kort sekund trodde jag att jag dessutom hittat ett par kilo röktobak med det roliga namnet ”riks shag”, men tack och lov innehöll paketet en ljuvlig senapsgul ockra.

Kimröken och det ultramarina pigmentet är det jag går igång på mest. Det är svårt att fånga på bild, men den blå färgen är nästan självlysande. Så intensiv. Och kimröken, som också brukar kallas sotpigment eller lampsvart, har också en fantastiskt djup svart färg. Det märks att den är framställd av organiskt sot, den har precis samma feta känsla som kol har och är svår att få bort med bara vatten.

Kimrök var långt in på 1900-talet det viktigaste svarta pigmentet i svenskt byggnadsmåleri. Det är hållbart och ljusäkta och kan användas i de flesta bindemedel, både utomhus och inomhus. Tillsammans med vita pigment ger kimröken en blåaktig ton och har därför använts för att måla blågrå färger.

Ultramarin är ett himmelsblått, i vatten olösligt pulver, som är fullständigt ljus- och tvättäkta. Ultramarin användes i början av 1900-talet till tapet- och tygtryck och till ”blåning” (metod för att få materialet att upplevas vitare) av till exempel vävnader, pappersmassa, stearinmassa och socker. En gång i tiden var lapis lazuli utgångspunkten för tillverkningen, men sedan 1820-talet kan man tillverka syntetisk ultramarin, vilket är mycket mindre kostsamt.

Min spontana tanke är att försöka färga in betong med pigmenten. Vet att det i alla fall brukar fungera med jordpigment. Kanske också testa att måla/doppa betongen i färg – om jag hittar ett bra bindemedel för färgen som betongen samtidigt klarar att suga upp. Vill inte att färgen bara hamnar på ytan, utan snarare ”dras in” i betongen.

Ska göra lite tester under dagen, får återkomma med resultatet.

Färgrecept: Kall färgning med safflor

safflor_750 — Slutresultatet överträffade mina förväntningar – en intensiv laxrosa på oblekt ekologisk canvas. Småbilderna visar processen från obehandlad safflor, tvätt för att få bort gult pigment, den färdigtvättade kryddan och hur den slutligen såg ut efter ett par timmar i det basiska badet.

Nu var det så dags. Har äntligen testat att färga med safflor och vill dela med mig av både recept och resultat – för, wow, vilket resultat! Safflor, eller färgtistel, är en av de äldsta växtfärgerna och den röda färgen passar bra för silke och bomull och behöver, enligt de källor jag läst, ingen betning. Själva färgningsprocessen är också lite speciell eftersom man endast använder kalla bad och exakta ph-värden. Jag har ju inte varit så noga med att mäta ph-värden i mina tidigare färgbad, men det kommer jag rätta till nu om man säger så.

Steg 1: Extrahera överflödig gul färg
Safflorbladen producerar två sämre gula färgningar och en bra röd färg, med rosa variationer. Den första gula färgningen ska sköljas bort med kallt vatten då den endast sitter ytligt på växtfibrerna. När bladen blötläggs i kallt vatten släpper den.

Jag blötlade, sköljde och kramade ur under merparten av en dag för att få bort den. Det tar alltså lång, lång tid.

Man ska tydligen kunna spara denna gula färg för separat färgning, men i ärlighetens namn förstår jag inte riktigt hur det skulle gå till med mängden vatten jag använde för tvättandet.

En bra tumregel, som också fungerade bra denna gång, är att alltid ha lika mycket tyg som färgningsmaterial. I mitt fall hade jag 6 st kuddfodral à 75 gram, dvs. 450 gram. Jag använde alltså lika mycket safflor.

Steg 2: Vänd badet
Först efter att den gula färgen är bortsköljd kan den röda färgen extraheras i först ett basiskt, sedan ett surt, bad. Ph-stickor är alltså helt ovärderliga i detta steg.

För att lura fram den röda färgen behöver färgbadet först vara basiskt. Häll i ammoniak, eller annan basisk lösning, till dess att ph-värdet är cirka 10-11. Blötlägg bladen igen i den basiska lösningen. Efter 2-3 timmar silade jag ur bladen, lösningen såg då ut som te som dragit länge och de bortsilade bladen var färglösa och gulaktiga.

Sen får man chansen att leka kemist! Nu ska nämligen färgbadet ”vändas”, dvs. snabbt ändras från basiskt till surt. Jag adderade ättikssprit till dess att ph-värdet låg på cirka 6. Färgen ändras direkt från brunt till rosa-rött och när lösningen är riktigt neutraliserad uppstår det små vita bubblor på ytan.

Jag hade totalt 40 liter vatten i färgbadet och till det behövde jag ca. 1-2 dl ammoniak för att göra det tillräckligt basiskt och ca. en halv liter ättikssprit för att göra det surt igen. Men allt hänger så klart på respektive lösnings koncentration. Testa dig långsamt fram!

Steg 3: Färga
Jag lade i bomullstyget direkt och lät det ligga i över natten. Jag såg dock att färgen bet ganska snabbt, redan efter en halvtimme märkte jag att tyget fått en häftig rosa färg.

Viktigt att komma ihåg: Den gula färgen tål värme, det gör inte den röda. Därför går det bara att färga ylle med den första gula färgen, eftersom ylle kräver varm färgning. Den gula färgen kräver också betning, det gör inte den röda. Eftersom safflor tyvärr inte ger så ljus- eller tvättfasta färger använde jag dock betat tyg, det känns inte som att det påverkade färgen. Försökte också fixera färgen ytterligare genom att lägga tyget i en lösning med hälften vatten, hälften vinäger i ca en timme. Tiden får utvisa om det lyckades.

Färgrecept: Blå lupin

*Efter bara en halvtimme hade tyget fått en fin, nästan lindblomsgrön, färg. Med längre tid blir det blåa sticket tydligare.*

Skrev ju tidigare om färgning med blå lupiner och testet är nu avklarat. Den gröna färgen blev fin, speciellt med kort färgningstid (!), men ändå lite för blek för min smak. Hade hoppats på lite mer tryck i färgen. En insikt jag fått efter ett par färgningsförsök är att det verkligen är värt att satsa på ett blekt tyg, eftersom färgnyanserna ofta blir ganska subtila. Den lite gula färgen som exempelvis oblekt bomull har dämpar effekten av färgningen lite för mycket.

Så. Jakten på den perfekta gröna fortsätter, men här kommer receptet jag använde:

I färgbadet hade jag endast de blåa blommorna och knappt hälften av stjälkarna. Inga blad. Proportionerna var ungefär:

5 liter med blommor och stjälkar
3 liter kallt vatten

Det fick koka upp och sedan sjuda i cirka en timme, tills blommorna såg väldigt gråa och urvattnade ut. Avkoket fick svalna med blommorna i. Avkoket fick en grå/lila/röd färg (lite som utspätt rödvin). Tog upp och kramade ur blommorna efter ett par timmar och lät avkoket stå över natten.

När det var dags för färgning värmde jag upp badet igen och lade i de blöta tygerna. Lät de ligga i under avsvalning.

Tygerna var, som vanligt, av oblekt bomull och betade med alun.

Grönt är skönt

Det finns inget som slår att vakna upp till solljus efter en lång och mörk höst och vinter. Att gå ut i trädgården är en fröjd just nu, det knakar av växtkraft i alla rabatter och jag kan inte sluta häpnas över hur mycket som händer på bara ett dygn. Bärbuskarna har snart fullt lövverk och magnolian har fått riktigt feta knoppar, tror att blommorna bara är ett par veckor bort.

Med växtsäsongens start intensifieras också färgningsprojekten. Och nästa färg på listan är grönt. Efter lite botaniserande tänker jag testa några olika växter, ordningen får naturen till viss del bestämma. Först ut blir spenat och rödlök från kylskåpet, sen hoppas jag att trädgården hunnit ifatt så att jag kan prova björklöv och gräs. Men det jag ser mest fram emot är sommarens projekt – blå lupinblommor!

Tips på recept?

Växter med blå blommor har aldrig riktigt funnit sin plats i mitt hjärta. Men vilda lupiner… Det enda som på riktigt tar mig tillbaka till barndomens somrar med sockerdricka och gräsfläckar på kläderna. Foto: tommieohlson.se.

Färgrecept: Avokado

Jag ville hitta ett naturligt färgämne för att få fram en fin rosa färg till kuddfodral och kom efter en del läsande fram till att avokado nog var det jag letade efter. Har därför samlat både kärnor och skal i frysen ett bra tag. I förra veckan kunde jag inte vänta längre, såhär i efterhand skulle jag nog samlat ett tag till – mer om det senare.

Färgbadet gjorde jag såhär:

Skal och kärnor från cirka 25 avokados
5 liter kallt vatten
Koka upp allt i en rostfri kastrull
Fiska upp eventuella avokadorester från vattnet med en finmaskig tesil
Håll värmen i cirka 30 minuter, dra sedan av kastrullen

Jag lät sedan avkoket stå i kastrullen i tre dygn, värmde sedan upp det igen och tog upp alla kärnor och skal. Nu dags för färgning!

Jag hällde över färgvattnet i en större plastbehållare och fyllde på med mer hett vatten.
Jag tillsatte inget salt (kanske ett misstag?) då avokadokärnorna redan innehåller mycket tanniner. Bomullstyget jag skulle använda var dessutom redan betat med alun.
Tyget sträcktes upp på träpinnar med klädnypor för att kunna hängas ned i färgbadet, så kallad ”dip n´ dye”.

Klart! I morse, efter cirka tre dygn, tog jag upp tyget och sköljde ur det. Nu hänger det på tork. Det är fortfarande svårt att avgöra hur färgen blev, men spontant hoppades jag nog på en djupare färg. Tror helt enkelt att jag spädde färgbadet för mycket för att det skulle fungera för ”dip n´ dye”. Eftersom tyget jag använde var oblekt känns det som att det påverkar färgen en del med, hade förmodligen blivit finare med ett mer vitt tyg.

De första stegen

*Har precis betat av (no pun intended) de två första stegen i mitt första färgningsprojekt.*

Hittade ett fantastiskt ekologiskt canvastyg som jag nu tvättat och betat enligt konstens alla regler. Började med en ljummen tvätt med en fin olivtvål och betade sen i ett svagt tioprocentigt alunbad. Hade tur med mängden tyg så en burk på hundra gram blev perfekt.

Hoppas kunna dra igång färgningen i nästa vecka. Avokadoskalen väntar i frysen.

Boktips: Färga med matrester

Har precis plöjt de här böckerna av Lina Sofia Lundin, Färgningsmanifestet och Naturlig färgning, beställda från Handarbetets vänner. Saxat:

”Tänk om varje människa skulle färga sina kläder med sin egen kompost? Tänk om våra kläder skulle vara vad vi äter? Alla i sin egen unika färg, direkt kopplad till vad vi mättat magen med.”

Vet inte om jag skulle vilja äta upp min garderob, men jag gillar verkligen idéen om att ta tillvara så mycket som möjligt i vår konsumtionsinriktade tillvaro. Att hitta flera användningsområden för samma vara eller material känns också spännande, det finns något stort i tanken om att en frukt eller växt både kan vara vacker att se på och god att äta – men också kunna lämna ett bestående värde i ett klädesplagg.

Böckerna har gett mycket inspiration och det ska bli kul att applicera mina nyvunna kunskaper i kommande projekt. Egentligen tänkte jag ge mig på så kallad ”Dip n’ Dye” med lite tjockare bomullstyg för att sen göra kuddöverdrag. Har testat tekniken tidigare och tyckte då att det var kul att laborera med flera färger och övergångarna dem emellan. Har redan skissat på några kombinationer som jag längtar efter att få prova, bland annat en rosa/grön variant som ska bli ”melonkuddar” till barnens sovrum. Funderar dock på hur jag ska få till det, eftersom många av de naturliga färgningsrecepten bygger på långa färgningsbad. Tror att det kan bli svårt att få till både en jämn färgning och hyfsat raka färgkanter. Tänker att ett långt tråg, så jag kan hänga ner tyget sträckt i färgen, borde göra susen?

Indigo

Jag satt och slötittade på tv för någon månad sen och något fångade plötsligt mitt intresse. Greppade anteckningsboken och skrev ned ett ord: Shibori. Har sedan dess varit fullkomligt fascinerad av denna uråldriga infärgningsteknik som enkelt uttryckt går ut på att vika, vira eller sy fast reservage på tyger för att skapa vackra, ofta geometriska och intrikata mönster. Ofta blir resultatet förvånansvärt modernt i sitt uttryck, en slags förfinad batik.

Eftersom jag själv helst vill arbeta med ekologiska och naturliga material så långt det är möjligt tilltalas jag också av att infärgningen sker med organiska färgmedel, växter helt enkelt.

Sagt och gjort, årets odlingssäsong rivstartade nyss med några påsar ”Indigofera tinctoria”. Vem vet, kanske får jag ihop tillräckligt med färgmedel för att kunna göra en liten handduk om ett par år eller så?

Fortsättning följer.