Med tanke på resultatet från mitt senaste färgningsförsök är nog det här på sin plats.
Jaha, min förkovran fortsätter. Tänkte försöka vara modig och ta steget från kastrullerna i köket och faktiskt lära mig detta på riktigt. Vet inte riktigt vad ska vänta mig. Hoppas kanske mest på att få chansen att testa de olika reservageteknikerna mer; vika, vrida och sy. Har egentligen bara testat min personliga favorit tidigare, att vika mönster. I ärlighetens namn blev resultatet lite sådär, tror att trycket blev för ojämnt i färgbadet.
Ska väl erkänna att jag inte bara blir inspirerad av att kolla på klipp som detta. Kolla från 7.17 och framåt. Jisses!
Jag ville hitta ett naturligt färgämne för att få fram en fin rosa färg till kuddfodral och kom efter en del läsande fram till att avokado nog var det jag letade efter. Har därför samlat både kärnor och skal i frysen ett bra tag. I förra veckan kunde jag inte vänta längre, såhär i efterhand skulle jag nog samlat ett tag till – mer om det senare.
Färgbadet gjorde jag såhär:
Skal och kärnor från cirka 25 avokados
5 liter kallt vatten
Koka upp allt i en rostfri kastrull
Fiska upp eventuella avokadorester från vattnet med en finmaskig tesil
Håll värmen i cirka 30 minuter, dra sedan av kastrullen
Jag lät sedan avkoket stå i kastrullen i tre dygn, värmde sedan upp det igen och tog upp alla kärnor och skal. Nu dags för färgning!
Jag hällde över färgvattnet i en större plastbehållare och fyllde på med mer hett vatten.
Jag tillsatte inget salt (kanske ett misstag?) då avokadokärnorna redan innehåller mycket tanniner. Bomullstyget jag skulle använda var dessutom redan betat med alun.
Tyget sträcktes upp på träpinnar med klädnypor för att kunna hängas ned i färgbadet, så kallad ”dip n´ dye”.
Klart! I morse, efter cirka tre dygn, tog jag upp tyget och sköljde ur det. Nu hänger det på tork. Det är fortfarande svårt att avgöra hur färgen blev, men spontant hoppades jag nog på en djupare färg. Tror helt enkelt att jag spädde färgbadet för mycket för att det skulle fungera för ”dip n´ dye”. Eftersom tyget jag använde var oblekt känns det som att det påverkar färgen en del med, hade förmodligen blivit finare med ett mer vitt tyg.
Har precis betat av (no pun intended) de två första stegen i mitt första färgningsprojekt.
Hittade ett fantastiskt ekologiskt canvastyg som jag nu tvättat och betat enligt konstens alla regler. Började med en ljummen tvätt med en fin olivtvål och betade sen i ett svagt tioprocentigt alunbad. Hade tur med mängden tyg så en burk på hundra gram blev perfekt.
Hoppas kunna dra igång färgningen i nästa vecka. Avokadoskalen väntar i frysen.
Ramlade över webbplatsen craftivist-collective.com och fastnade en lång stund. Slow-rörelsen har ju slagit sina klor runt det mesta i våra liv; slow food, slow decorating, slow gardening, slow parenting – alla begrepp som de flesta stött på. Men ”slow activism” eller ”craftivism” var delvis nya för mig.
Antar att de flesta slow-fenomen i grund och botten handlar om att låta saker få ta sin naturliga tid. Så även här. Intiativtagaren, Sarah Corbett, menar att vi borde utnyttja handlingskraften och reflektionen som finns inbyggd varje hantverk till att åstadkomma förändring. Istället för att skrika ut våra slagord på torget använda medel som är mer modesta och målinriktade – och därmed kanske mer kraftfulla och hållbara. För fem år sedan frågade hon sig ”om vi vill att världen ska bli mer vacker, snäll och rättvis – måste vi inte också vara det i vår strävan efter förändring?”. Jo, jag är beredd att hålla med.
Men hur? Craftivist Collective propagerar för de små handlingarna som skapar stora förändringar. Egentillverkade gåvor med meningsfulla budskap till rätt personer, DIY-projekt som involverar och skapar mötesplatser för människor som annars inte träffats. Att få barn att brodera bokstäver och svåra ord hjälper dem inte bara att lära sig alfabetet, det kan också skapa stunder för gemensam reflektion kring viktiga frågor.
Men jag tänker på att det också kan ta större proportioner. För det här är ju på inget sätt en ny företeelse. Hannah Ryggen (1898-1970) är ett exempel på en konstnär som inte valde penseln för att spegla sitt politiska engagemang, utan vävstolen. Hon färgade sina garner med växtbaserade pigment och skapade bland annat kritiska kommentarer till de fascistiska och nazistiska strömningarna i Europa. Resultatet är fullkomligt magiska, vågade och originella gobelänger och vävar. Som, trots sin ålder, fortfarande skriker högt.
Craftivism innan ordet fanns. Gobeläng från 1936 av Hannah Ryggen. Foto: Nasjonalmuseet i Oslo.
Har precis plöjt de här böckerna av Lina Sofia Lundin, Färgningsmanifestet och Naturlig färgning, beställda från Handarbetets vänner. Saxat:
”Tänk om varje människa skulle färga sina kläder med sin egen kompost? Tänk om våra kläder skulle vara vad vi äter? Alla i sin egen unika färg, direkt kopplad till vad vi mättat magen med.”
Vet inte om jag skulle vilja äta upp min garderob, men jag gillar verkligen idéen om att ta tillvara så mycket som möjligt i vår konsumtionsinriktade tillvaro. Att hitta flera användningsområden för samma vara eller material känns också spännande, det finns något stort i tanken om att en frukt eller växt både kan vara vacker att se på och god att äta – men också kunna lämna ett bestående värde i ett klädesplagg.
Böckerna har gett mycket inspiration och det ska bli kul att applicera mina nyvunna kunskaper i kommande projekt. Egentligen tänkte jag ge mig på så kallad ”Dip n’ Dye” med lite tjockare bomullstyg för att sen göra kuddöverdrag. Har testat tekniken tidigare och tyckte då att det var kul att laborera med flera färger och övergångarna dem emellan. Har redan skissat på några kombinationer som jag längtar efter att få prova, bland annat en rosa/grön variant som ska bli ”melonkuddar” till barnens sovrum. Funderar dock på hur jag ska få till det, eftersom många av de naturliga färgningsrecepten bygger på långa färgningsbad. Tror att det kan bli svårt att få till både en jämn färgning och hyfsat raka färgkanter. Tänker att ett långt tråg, så jag kan hänga ner tyget sträckt i färgen, borde göra susen?
Har plockat fram tängerna och järntrådsrullarna och dragit igång ett nytt projekt som förhoppningsvis snart syns på Etsy.com. Har därför varit på jakt efter massivt tropiskt FSC-märkt trä. Vilket har visat sig vara nästintill omöjligt. Men, Holms trävaror levererade och plockade fram några bitar sydamerikansk Jatoba. Hade inte stött på det tidigare, men färgen och ådringen verkar lovande: Mörkt brunröd med en solid blank yta efter planhyvling. Slog också till på några plankor massiv ask, ett träslag som jag tycker är överlägsen eken, både i färg och finish.
Eller är det bara jag som är trött på all ek överallt?
Jatoba och Ask efter en vända i planhyveln. Och den maffigaste mahognyn jag någonsin sett. Hade den haft rätt stämplar hade jag slagit till direkt.
Jag satt och slötittade på tv för någon månad sen och något fångade plötsligt mitt intresse. Greppade anteckningsboken och skrev ned ett ord: Shibori. Har sedan dess varit fullkomligt fascinerad av denna uråldriga infärgningsteknik som enkelt uttryckt går ut på att vika, vira eller sy fast reservage på tyger för att skapa vackra, ofta geometriska och intrikata mönster. Ofta blir resultatet förvånansvärt modernt i sitt uttryck, en slags förfinad batik.
Eftersom jag själv helst vill arbeta med ekologiska och naturliga material så långt det är möjligt tilltalas jag också av att infärgningen sker med organiska färgmedel, växter helt enkelt.
Sagt och gjort, årets odlingssäsong rivstartade nyss med några påsar ”Indigofera tinctoria”. Vem vet, kanske får jag ihop tillräckligt med färgmedel för att kunna göra en liten handduk om ett par år eller så?
Efter många om och men har jag äntligen bestämt mig för att det är dags. Dags att inte bara tänka och planera, utan göra. Har länge drömt om att skriva om det jag gillar mest – hållbart hantverk, trädgård och det som ibland kallas för ekodesign. På den här bloggen kommer du kunna följa mina projekt hemma i huset och i trädgården; från stora fönsterrenoveringar och byggnadsprojekt till mer pysselbetonade insatser. Just nu är jag väldigt intresserad av naturlig infärgning av textilier så jag gissar att det kommer bli en del sådana inlägg framöver.
Har precis plöjt de här böckerna av Lina Sofia Lundin, Färgningsmanifestet och Naturlig färgning, beställda från Handarbetets vänner. Saxat:
enstundpajorden.com 