april 2016

Designklassiker: Dagmar Lodén

Jag betraktar mig inte som en materialist. Saker är saker och kan oftast ersättas. Men det finns något hemma som jag skulle ha mycket svårt att skiljas ifrån. Varje morgon vaknar jag och ser detta; ”Heracleum”, ritat av Dagmar Lodén för Jobs Handtryck 1955. Jag köpte 6 meter av tyget för snart 15 år sedan och som fattig student gjorde det då ett stort hål i plånboken. Men kärleken till mönstret har bestått och jag har inte ångrat mig en sekund. I varje hem jag haft sen dess har de två veporna alltid haft en given plats, just nu i sovrummet.

Och det är väl så, tingen som talar till hjärtat är det svårt att både värja sig emot och tröttna på.

Med tiden har jag också lärt mig mer om Dagmar Lodéns designgärning och även botaniserat vidare i Jobs handtrycks katalog av färgstarka och blommiga mönster, som fortfarande väntar på det riktigt stora publika ”genombrottet”. För jag måste erkänna att jag förvånats över att förhållandevis få känner till Jobs handtrycks produktion och historia, inte minst med tanke på kombinationen av både moderna och traditionella uttryck. Familjen Jobs har sedan starten 1944 skapat unika, tidlösa designklassiker som ”Morfars trädgård”, ”Rabarber” och ”Granatäpple”. Som namnet antyder trycks alla tyger fortfarande helt för hand i Leksand, Dalarna, och tygerna fullkomligt andas kvalitet och kan utan tvekan jämställas med grafisk konst.

Historien om Jobs handtryck börjar i början av 1900-talet med syskonen Peer, Lisbet och Gocken Jobs. De tre växte upp i en stor och konstnärlig familj och under 1930-talet började Peer intressera sig för textiltryck. Han framställde sina första tryckta tyger med handskurna tryckblock och 1944 lät han bygga tryckeriverkstaden i Västanvik. Året därpå lanserades de handtryckta tygerna på NK i Stockholm med utställningen ”När skönheten kom till byn”.

tistlar — Detalj från ”Tistlar”, Dagmar Lodén, 1949. Bild: Jobs Handtryck

Sedan starten på 1940-talet har närmare 500 mönster överförts till tyg. Idag är endast ett 80-tal av dem i produktion.

Just Dagmar Lodén arbetade periodvis under 1940- och 1950-talen som formgivare hos Jobs handtryck. Hon var utbildad konstnär vid Konsthögskolan i Stockholm och ett av hennes mer kända mönster är ”Tistlar” från 1949. Det är också det enda av hennes Jobsmönster som fortfarande är i produktion.

Screentrycket visar hennes styrka som formgivare; det är väldigt välkomponerat och trots starka färgval och självsäkra linjer känns mönstret i sin fulla rapport behärskat och vackert.

Min heliga graal är dock mönstret ”Spetsblomma”, ritat 1953. Ett vitt finstämt blommönster på olika rosa, gröna och blå bottnar. Har endast sett ett fåtal bilder av det, men det gick inte att värja sig emot. Igen.

Grönt är skönt

Det finns inget som slår att vakna upp till solljus efter en lång och mörk höst och vinter. Att gå ut i trädgården är en fröjd just nu, det knakar av växtkraft i alla rabatter och jag kan inte sluta häpnas över hur mycket som händer på bara ett dygn. Bärbuskarna har snart fullt lövverk och magnolian har fått riktigt feta knoppar, tror att blommorna bara är ett par veckor bort.

Med växtsäsongens start intensifieras också färgningsprojekten. Och nästa färg på listan är grönt. Efter lite botaniserande tänker jag testa några olika växter, ordningen får naturen till viss del bestämma. Först ut blir spenat och rödlök från kylskåpet, sen hoppas jag att trädgården hunnit ifatt så att jag kan prova björklöv och gräs. Men det jag ser mest fram emot är sommarens projekt – blå lupinblommor!

Tips på recept?

Växter med blå blommor har aldrig riktigt funnit sin plats i mitt hjärta. Men vilda lupiner… Det enda som på riktigt tar mig tillbaka till barndomens somrar med sockerdricka och gräsfläckar på kläderna. Foto: tommieohlson.se.

Det här blir spännande

Med tanke på resultatet från mitt senaste färgningsförsök är nog det här på sin plats.

Jaha, min förkovran fortsätter. Tänkte försöka vara modig och ta steget från kastrullerna i köket och faktiskt lära mig detta på riktigt. Vet inte riktigt vad ska vänta mig. Hoppas kanske mest på att få chansen att testa de olika reservageteknikerna mer; vika, vrida och sy. Har egentligen bara testat min personliga favorit tidigare, att vika mönster. I ärlighetens namn blev resultatet lite sådär, tror att trycket blev för ojämnt i färgbadet.

Ska väl erkänna att jag inte bara blir inspirerad av att kolla på klipp som detta. Kolla från 7.17 och framåt. Jisses!

Färgrecept: Avokado

Jag ville hitta ett naturligt färgämne för att få fram en fin rosa färg till kuddfodral och kom efter en del läsande fram till att avokado nog var det jag letade efter. Har därför samlat både kärnor och skal i frysen ett bra tag. I förra veckan kunde jag inte vänta längre, såhär i efterhand skulle jag nog samlat ett tag till – mer om det senare.

Färgbadet gjorde jag såhär:

Skal och kärnor från cirka 25 avokados
5 liter kallt vatten
Koka upp allt i en rostfri kastrull
Fiska upp eventuella avokadorester från vattnet med en finmaskig tesil
Håll värmen i cirka 30 minuter, dra sedan av kastrullen

Jag lät sedan avkoket stå i kastrullen i tre dygn, värmde sedan upp det igen och tog upp alla kärnor och skal. Nu dags för färgning!

Jag hällde över färgvattnet i en större plastbehållare och fyllde på med mer hett vatten.
Jag tillsatte inget salt (kanske ett misstag?) då avokadokärnorna redan innehåller mycket tanniner. Bomullstyget jag skulle använda var dessutom redan betat med alun.
Tyget sträcktes upp på träpinnar med klädnypor för att kunna hängas ned i färgbadet, så kallad ”dip n´ dye”.

Klart! I morse, efter cirka tre dygn, tog jag upp tyget och sköljde ur det. Nu hänger det på tork. Det är fortfarande svårt att avgöra hur färgen blev, men spontant hoppades jag nog på en djupare färg. Tror helt enkelt att jag spädde färgbadet för mycket för att det skulle fungera för ”dip n´ dye”. Eftersom tyget jag använde var oblekt känns det som att det påverkar färgen en del med, hade förmodligen blivit finare med ett mer vitt tyg.